Teaterfestivalen - det du missade

Missade du Teaterfestivalen i lördags? Ingen fara - vi i Kumlabladet kommer skriva om vad som hände under denna eftermiddag.

NU KÖR VI!

Festivalen började när den första pjäsen - Vilken Cirkus - spelades. Pjäsen handlade om en väldigt dålig cirkus; den hade jonglörer som inte kunde se bollarna, sura clowner, magiker som inte kunde trolla, lindansare som var rädda för höjder och lata lejon. Eftersom att cirkusen inte får in några pengar så kommer de inte kunna betala räkningen till måndag. Cirkusdirektören anlitar då PPP, som består av tre konsulter som kommer hjälpa dem att bli perfekta.

Om du letar efter en skrattstund så kommer du inte bli besviken när du ser Vilken Cirkus. Detta blir även Vilken Cirkus fall, för att den blir nästan lite för fjantig. Den bästa delen av hela pjäsen är PPP, väldigt bra jobbat av skådespelarna. Gillar även att de tog sönder den fjärde väggen lite när PPP satte sig i publiken och mitt i deras publiktack går upp på scenen och säger att vi borde tacka dem och att vi borde anlita dem också.

Medan skådespelarna byter myggor så får vi höra ungdomskören som sjunger film och musikalmusik. Denna gång var det två ABBA låtar, Mamma Mia och Money, Money, Money och sedan How far I've go från Disneys Vaiana. Kören sjung de vackraste jag någonsin hört, och gåshud är en självklarhet.

Nästa pjäs hette Den ruttna bananen och var i en skolmiljö. Efter sommarlovet så har en av de populäraste eleverna blivit utsatt av hennes bästa vänner. Ett gäng med nördar försöker hjälpa henne, men till inget svar. Mitt under en mattelektion så sker det en skolskjutning. Problemet är att den populära eleven har haft ett utbrott för att hon inte fick ha någon mobil under lektionen, så hon var inte i klassrummet. Polisen Roffe hittar tjejen igen. Nördarna hittar senare en pistol under en buske, men ser till att tjejen får den. Tjejen får ett utbrott, igen, hos kuratorn och riktar pistolen mot henne. Polisen tar fast henne. Men det visar sig att... Pistolen egentligen var en rutten banan.

Inte det roligaste jag har sett, historien är lite för spretig och man märker att det är teatergruppen själva som har kommit på det här. Kan även enkelt komma på vad twisten är innan man har sett pjäsen.

Efter pausen så kom det en till pjäs som spelades av onsdagsteatergruppen. Historien hette Mord i kulisserna och handlar om hur teaterns stjärna, Stellan Stjärnskott, blev mördad. Alla blir väldigt förvånade och ringer konstaplarna Knep och Knåp. Pjäsen bygger upp på att konstaplarna intervjuar alla som var med denna mord-kväll och så ser vi tillbakablickar till alla bevis till varför de skulle kunna mörda honom och varsitt mordvapen. Vi får reda på att Stellan inte är en så omtyckt person och att alla i denna teater skulle vilja se honom död, de alla är även lite sura att de själva inte hann mörda honom. I slutet så får vi reda på att Stellan fejkade sin död bara för att se hur mycket de andra skulle bli upprörda och ledsna över att ha honom borta. Blev såklart lite besviken när han fick reda på hur det var.

En ganska upprepande pjäs, Knep och Knåp säger mest samma repliker om och om igen. Personligen gillar jag mest varför tvillingarna Fia och Pia skulle vilja ha honom död. De båda är kära i honom och han har spelat ett litet dubbelspel mot honom. Lit klassiskt och en känd trope, men jag uppskattar den så mycket att det inte gör något. Gillar twisten.

Då var det dags för kören att sjunga några fler låtar som var helt breathtaking. Först var det två låtar från The sound of music, har själv inte sett den men låtarna var bra. Sedan gav dem oss alla den värsta gåshuden någonsin när de sjöng Du måste finnas från Kristina från Duvemåla. Lyssna på den, jag menar det, och tänk att en kör sjunger den. Väldigt talangfull kör, skulle kunna ge mycket för att kunna sådana saker.

Till sist var min favoritpjäs, Branden som förändrade allt. Handlar om när Elvira är otrogen mot sin pojkvän så att han bränner ner huset. Wilhelm, som han heter, försöker säga förlåt där framme på polisstationen men Elvira säger att det är slut och att hon har hittat en bättre partner. Elvira kommer då ut som lesbisk. Hon kommer tillbaka till sitt hus och förklarar för sina vänner, Simon, Birgitta och hennes flickvän vad som har hänt. Hon berättar även för sin (ganska fulla) pappa att hon är ihop med en tjej, och han går ju bananaz och slår nästan henne med en gitarr. Man ser att han försöker boka en resa för att skicka iväg henne till Kina, men det kommer vi till senare. Polisen tycker att Elvira är lite skum och får ur Wilhelm när han ska ut från stationen vad hennes pappa heter. Wilhelm kommer såklart tillbaka till Elviras rum och försöker förlåta henne. Men det visar sig att i stationen så kom han på att han älskar män. Så han blir ihop med Simon. Sedan kommer polisen och förklarar att hon är Elviras syrra och att när hon kom ut som lesbisk så blev hon ivägskickad till Madagaskar. Pappan kommer, faller ihop och dör. Nog av ölen. De ringer ingen ambulans, utan gömmer liket. Pjäsen slutar med Simons och Wilhelms bröllop.

Älskade som sagt den här pjäsen. Kunde varit längre, vill gärna veta mer om flickvännen, polisen och Elviras mamma som polisen säger också var lesbisk. Men pjäsen balanserade humor och allvar på ett coolt sätt, och vilket är imponerande med tanke på att de kom på denna själv.

Sedan behöver vi ju alla vår queer representation, eller hur?

Admin: Gud vad lång text🫣

Lika om du har läst hela👇